Det blir en...
Här är vår lilla ärta på rutinultraljudet idag, som envist knep ihop så att det var nästintill omöjligt att säga om det är en flicka eller pojke. Mot slutet hade bebisen till och med handen för mellan benen (!!!).
Ultraljudssköterskan trodde ändå av det lilla hon såg att det är en lillasyster som kommer i juni, även om hon underströk att hon verkligen inte var säker... Vi blev rekommenderade att göra ett könssutraljud lite senare i graviditeten om vi vill vara säkra, så vi får vackert leva i ovisshet i några veckor till. Och jag som var SÅ himla nyfiken!
Allt annat såg finfint ut, och det lilla pyret är nu beräknat till den 19 juni. ♥
Allt annat såg finfint ut, och det lilla pyret är nu beräknat till den 19 juni. ♥
Att bli mamma till 2
Mindre än ett dygn kvar till rutinultraljudet och jag är fruktansvärt nervös, förväntansfull och ja... nervös! Det börjar bli mer verkligt att vi snart kommer att ha två barn, och nu börjar det gå upp för mig att det också innebär att tiden och kärleken ska räcka till TVÅ. Hjälp. Går det? Hur gör man?! Jag minns knappt hur man håller i en nyföding, än mindre hur man gjorde när man ammar och byter blöjor.
Det ska bli väldigt spännande det här, och en aning läskigt! I morgon kl 10.00 får vi veta, pojke eller flicka... :) ♥
Att vara gravid...
...andra gången, är inte riktigt som första gången.
Med Wille i magen mådde jag som en prinsessa fram till vecka 25. Inget illamående, ingen foglossning, och nästan ingen mage. Jag hade passerat vecka 25 när mer ytliga bekanta började förstå att det var mer än kakor och bullar i magen. :)
Denna graviditet har varit graviditeten gud glömde, med illamående (hyperimesis gravidarum) mellan vecka 7 och 17, fogar som knakar i vecka 19 och ständig huvudvärk. Pust och stånk! Tur att jag mådde så bra med första graviditeten, annars hade jag aldrig gett mig in i det här igen! ;)
Fyra dagar kvar till rutinultraljudet, och det är med skräckblandad förtjusning. Längtar, men är rädd att allt inte ska vara bra. Tjej eller kille? Fyra långa dagar kvar...
Lika men så olika. Lillebror eller lillasyster i magen till vänster i vecka 17, Wille i magen till höger i vecka 21.
2013, förhoppningsvis en ljusare historia
2012, året då hela livet rasade. Igen och igen och igen. Året som från första till sista stund var ett enda långt "ett steg fram, två steg bak". Ett tragiskt år som givit oss många tråkiga lärdomar, erfarenhet och kunskap om saker vi helst velat slippa. Vänner och förvånande nog även familjemedlemmar har verkligen visat sin rätta sida. Dem vi allra mest behövde vände oss ryggen och valde andra vägar, och dem vi minst anade stöd ifrån visade sig vara de riktiga och äkta. Som grädde på moset förlorade jag min anställning på annandagen och skitåret 2012 var ett fulländat katastrofavsnitt i våra liv. Inför 2013 står vi med många lösa trådar att nysta i, och förhoppningsvis leder i alla fall några av dem till något bättre, och alla de erfarenheter vi tar med oss från föregående år kanske kan bidra till lära oss hantera allt det som numera är det liv vi kommer att leva.
En fin liten överraskning tar vi trots allt med oss från 2012... Det började skakigt med ett missfall i slutet av sommaren, men en envis liten krabat överraskade oss med ett plus på stickan en kylig dag i oktober. Tre ska bli fyra! I början av juni ska Wille bli storebror. ♥
Lillebror eller lillasyster som är beräknad till början av juni 2013. Bilder från KUB-ultraljudet i vecka 13 den 7 december 2012.
Än så länge är vi "bara" vecka 18. Tid för rutinultraljud den 17:e januari, och förhoppningsvis kan vi då släppa oron för synliga defekter och kanske, kanske även få reda på om det är en liten bror eller syster som är på väg...
2012 är över, nu kan det väl bara bli bättre...?
