Ett rätt behagligt hästliv...

Den lilla svarta i solariet i morse.

 

Alla våra hästar får en stund i solen efter arbetet. De står med slutna ögon och nästan somnar, så mysigt! ♥

 


@ work


Knädjup lera och snöblandat regn. Tur att jag har varldens roligaste och mysigaste jobb! Även om jag inte har någon egen stjärna just nu, så är det omöjligt att inte inspireras, fashineras och imponeras av alla ambitiösa ekipage och fantastiska framgångar här på anläggningen. Efter alla motgångar de senaste åren med olyckor och sjuka hästar kanske man skulle kunna tro att jag gett upp.

Obviously not:

Jodå, det finns visst dåliga väder...

En stjärna har slocknat



Idag, 11-11-11, fick min vackra stjärna somna in.

Så älskad, så saknad. ♥

Working nine to five


Nya kollegor.

Efter mycket om och men har jag nu skaffat mig ett extrajobb. Återigen hjälpreda till en av de största, på en av de härligaste ställen på jorden. Tänk att få betalt för att göra det roligaste jag vet. Ibland är liet härligt! ♥

@ Drottningholm



Mammas kille!



Patrik Kittel & co får akta sig. Här har vi morgondagens ryttartalang! ;)

Tisdagsmorgon






Jag var uppe redan 5.30 i morse
och ute hos min finaste C strax efter 06.00. Fodra, linda om lindor och släppa ut i blötsnöstorm som turligt nog lättade strax innan jag sätte mig i bilen för att åka hem. Lämna Wille på dagis och nu kikar solen fram lagom till att jag ska sätta mig med skolan. Typiskt också.




Det här är min lilla häst. Fast så liten är han egentligen inte, och min är han inte heller längre. Han var min till oktober 2009, då hade jag lånat ut honom i knappt ett år och insåg att det skulle bli svårt att ta hem honom med en liten bebis-Wille hemma. Jag sålde honom till fodervärden, som till min stora förtvivlan beslutade sälja honom vidare knappt tio månader senare, dvs i augusti i år. Nu är han lyckligtvis tillbaka hos mig igen, dock med ny ägarinna. Riktigt olyckligt nog sprang han av en sena i november och just nu ser det riktigt mörkt ut för min finaste stjärna då prognosen är urusel.

Det känns ändå bra i hjärtat att om han skulle behöva sluta sina dagar snart så gör han det hos mig, hemma på Drottningholm där han har stått större delen av sitt liv. ♥

Bilderna nedan är inte speciellt gamla. Min fina stjärna, stark, frisk och lycklig och så vacker som bara han kan vara. Precis så som jag vill minnas honom. Nu är han en skugga av sitt gamla jag och även om det känns fördjävligt så är det bara att acceptera att det här är livet med djur. Vi har dem på lånad tid och det är bara att skratta sig lycklig så länge det varar. ♥






Ta hand om varandra!

RSS 2.0