Bugaboo Buffalo var lite av en besvikelse. I jämförelse med Cameleon är den som en buss att köra... riktigt tung och trögstyrd.  Det är kanske inte helt överraskande då den ändå är rätt mycket tyngre än Cameleon (Buffalo 11,9 kg mot Cameleons 9,6). Men jag hade verkligen hoppats att den inte skulle vara riktigt SÅ otymplig...

 

Egentligen är det väl orättvist att jämföra de två Buggaboerna med varandre, för det är ändå rätt mycket som skiljer dem åt. Jag älskar Cameleons smidighet, körkänsla och litenhet, men Buffalon passar vår familj bättre. Det är i det närmaste omöjligt att ha ett barn på ståbräda när liggkorgen är monterad på Cameleon, på Buffalo är det enormt mycket plats och vår relativt storväxta fyraåring står luftigt och bekvämt.

 

Jag har ändå svårt att släppa att Buffalo är så otymplig. Hade verkligen hoppats att den skulle vara mer lik Cameleon, även om det alldeles säkert är en jättebra vagn. ♥

 

Idag har Bonti exklusiv visning av nya Bugaboo Buffalo med leverantören på plats. Vi ska dit och känna på vagnen och känns den så bra som den verkar blir det en beställning till lillasyster. Har varit så bombsäker på att vi ska ha en ny Cameleon, men just när vi skulle till att beställa en ny Cam så släppte Bugaboo nyheten om Buffalo... och helt plötsligt kändes Cameleon inte alls lika självklar.

 

Fortsättning följer... ;)

Första onödighetsprylen är inhandlad och monterad: klart lillasyster ska ha en sänghimmel! ♥

 

Sängkläder och spjälskydd från Lexington, precis som storebror hade. Småsakerna börjar komma på plats och i morgon ska vi förhoppningsvis ha bestämt oss för vilken vagn vi ska ha... ;)

Jag kommer förmodligen skratta gott åt mig själv så småningom när jag säger att jag tycker att jag är helt enorm nu. På pappret är jag i alla fall exakt lika stor som jag var vid samma vecka när jag väntade Wille, men den här gången infinner sig liksom inte riktigt den där snygg-gravid-känslan...

 

Känner mig ändå enormt lycklig över den här lilla, lilla tjejen som sparkar och lever runt i magen just nu, trots att jag känner mig rätt eländig. Tycker att tiden kryper och det känns som en hel evighet till juni. Längtar. ♥

 

Mannen i huset undrade om vi inte skulle satsa på könsneutrala plagg till lillasyster. Som ni ser, delar jag inte riktigt hans tankegång, utan här råder total köpfnatt i allt som är rosa och tjejigt. ;)

 

Faktiskt så är jag egentligen inte alls sådär tjejigt rosa och väljer oftast helst blått på precis allt. Funderar på om det inte är graviditetshormonerna som spökar. Kan man ha gravid-cravings på rosa? När går det över tro? ;)