Emmie living

Att sätta sig i skolbänken efter ÅR av studieuppehåll är ingen romantisk dans på rosor...

Ok, jag erkänner. Vi har varit uppkopplade i säkert en månad nu! ;)

Tyvärr är det så att hur jag än försöker slå knut på mig själv så räcker tiden inte till. För att inte helt gå under så gäller det som bekant att prioritera och fokusera på det som verkligen är viktigt, och bloggen kommer varken på andra eller tredjeplats, snarare sist... Har jag en stund över går den till Wille, och mer än så finns inte att säga om det.


Willes rum dras fortfarande med sin rent ut sagt förskräckliga tapeter och golv. Målet var att ha detta fixat till jul, men jag tror det kommer få dröja ännu ett tag...

På renoveringsfronten är det stopp. Totalt tvärstopp! Jag tänkte lite naivt att vi skulle ha massor av tid över den här hösten till att renovera och fixa, mysa och njuta av vårt nya lilla hus.
Nu såhär två månader senare inser jag ju att det inte riktigt fungerar att plugga heltid på distans, vara hemma med en vild och äventyrslysten 1,5-åring och samtidigt ha tid att renovera (och gärna klämma in någon form av extrajobb mitt i allt detta).

Nej, den bistra sanningen är att jag får vara glad om jag klarar av sudierna och samtidigt hålla Wille på humör. ;)
Fast det är inte så illa som det låter, utan faktiskt ganska mysigt, om än väldigt intensivt.


Lillskruttan (som just exakt nu ligger och drömmer i sin korg) har varit hemifrån i hela två månader. Nu är hon hemma igen, till Willes stora lycka! Hon verkar trivas bra i huset och älskar att ha en egen trädgård att regera över.

Willes mage är lite utav ett mysterium. Ingen allergi har konstaterats, och vi väntar fortfarande på svar från senaste proverna... Magen krånglar än men i övrigt mår han som en prins och är världens goaste och finaste lilla kille. Såklart!

♥