Torsdag 17 november

Alltså, det går faktiskt inte att beskriva i ord hur lycklig jag är att jag har Wille. Att han lever, är frisk, finns här hos oss och är precis just den han är. Varken mer eller mindre. Trots bestämda åsikter, en hel del stök och vilda äventyr så är han den allra bästa. Alltid.
Att livet är skört är ingen utopi. Att uppleva 600 kg häst dö rakt ner i händerna är ett bevis på livets skörhet. Ett bevis och en vetskap som är mycket tung att bära. Ena sekunden är vi här, för att i nästa sekund vara borta.
Nu lovar jag mig själv att jag ska bli bättre på att leva i nuet och ta vara på tiden vi har tillsammans. För även om det känns som en oändlighet, när det väl kommer till kritan så är livet läskigt kort.
Kommentarer
Postat av: Caroline
Man är tyvärr alldeles för dålig på att bara leva i nuet. Tack för påminnelsen :)

Trackback